Att välja de bästa cellosolona kräver att man tittar på vad cellisten kan dra från instrumentet. Det kräver också att man överväger instrumentets klangfärg och räckvidd. Lokalen och publiken för solot är också viktiga. Repertoarlistor är bra källor för att hitta solon när en spelare väl har tagit hänsyn till dessa faktorer.
Det första du ska göra när du väljer cellosolo är att bestämma spelarens spelnivå. Börjande cellosolo kan till exempel fokusera på speciella stråktekniker eller centreras kring en sträng. Avancerade cellosolos, däremot, kan snabbt byta från pizzicato, eller plockat spel, till arco eller stråkspel; kräver lätt växling från sträng till sträng och har snabbare passager med fler artikulationer.
Efter att ha valt spelarens nivå, bestäm platsen för cellosolon. Vissa utrymmen är inte lämpliga för solon som håller sig inom botten av cellosortimentet. Ett exempel är utomhuslek, som kan inträffa på ett bröllop. Andra utrymmen, som kyrkor, är mer resonanta och gör att människor kan höra även de nedersta tonhöjderna tydligt.
Kopplad till lokalen är publiken. Till exempel kan människor som bara känner cellon som ett klassiskt instrument förvänta sig något som cellosviterna av Johann Sebastian Bach. Andra kanske inser att cellon kan vara ”elektrisk” eller förstärkt och används effektivt i pop- och rockmusik. En konsert med syftet att visa upp modern celloteknik kan ha publik som förväntar sig att höra metoder som övertoner och wah. Mycket ung och gammal publik kanske inte klarar av långa solon.
Ett annat övervägande för att välja de bästa cellosolona är viloperioder. I ackompanjerade solon har cellospelaren möjlighet att ta en paus, eftersom pianisten eller andra stödjande instrumentalister kan spela mellanspel mellan uppvisningen av cellon. Detta blir allt viktigare ju svårare solon är, eftersom hårdare solon vanligtvis kräver mer när det gäller finger- och armkontroll. I en cello utan ackompanjemang får cellisten inte denna chans att återhämta sig. Solon utan ackompanjemang kan också göra spelaren nervös eftersom han inte kan gömma sig bakom sitt ackompanjemang, men omvänt är dessa solon bra möjligheter att verkligen fokusera uppmärksamheten på cellisten.
När man väl vet vad han letar efter när det gäller spelnivå, plats, publik och viloperioder, ger en granskning av repertoarlistor över andra cellister ledtrådar om specifika solon att prova. Cellister bör betrakta stycken som ofta ses som en ganska standardrepertoar, medan stycken som förekommer sällan kan vara mer samtida eller ha en svårare nivå. Ju mer välkänt ett stycke är, desto mer kritiskt är det att spelaren presterar felfritt, eftersom publiken kommer att bättre kunna känna igen misstag.