Ekonomisk orderkvantitet är en inventeringsstrategi som försöker identifiera och upprätthålla den ideala balansen mellan lagringskostnaderna förknippade med ett lager och beställningskostnaderna som uppstår med det lagret. Den ekonomiska orderkvantitetsmetoden utvecklades först i början av 20-talet av FW Harris och är allmänt känd som Wilson EOQ Model, eller helt enkelt Wilson Formula. Detta är ett erkännande av den aggressiva expansionen av användningen av denna strategi av RH Wilson, en konsult som rekommenderade detta tillvägagångssätt till sina kunder, och i många fall arbetade med dem för att implementera strategin.
Målet med den ekonomiska orderkvantitetsstrategin är att identifiera den punkt vid vilken beställningskostnaderna och redovisningskostnaderna förknippade med ett lager är på lägsta möjliga punkt. Samtidigt strävar tillvägagångssättet efter att säkerställa att ägaren av inventeringen att uppfylla kundorder i tid. För att identifiera denna ideala balans använder formeln några grundläggande antaganden.
Det första bland antagandena förknippade med formeln för ekonomisk orderkvantitet är att beställningskostnaden kommer att förbli konstant. Det antas också att efterfrågehastigheten också kommer att förbli konstant, en faktor som gör det möjligt för säljaren att köpa artiklar till lagret med hjälp av återkommande kvantiteter. Dessutom finns det ett antagande att ledtiden inte kommer att förändras; ledtiden gäller inte bara kundens krav på leverans inom en given tidsrymd, utan även leverantörens förmåga att fylla och skicka beställningarna till leverantören inom en tidsperiod som är konsekvent. Slutligen sker ingen förändring i inköpspriset, och hela ordern tas emot på en gång, snarare än i partier eller segment.
Den idealiska situationen för leverantören är att kunna skapa lager som används för att fylla pågående kundorder utan att vara kvar i lagret under längre tid. Om man antar att det material som behövs för att tillverka föremålen för lager kommer fram i tid, bearbetas effektivt och placeras i ett färdigvarulager inom rimlig tid, kan lagerkostnaden minskas avsevärt. Färdiga varor hämtas från lagret, tilldelas en specifik kundorder och skickas innan det finns mycket tid för skatter att beräknas på det totala värdet av det aktuella lagret. Att hålla det stående lagret så nära noll som möjligt bidrar inte bara till att minimera skatteskulden, utan gör det också möjligt för säljaren att driva utan att behöva hyra, leasa eller på annat sätt driva lagerutrymme för ett större lager. Att uppnå den ideala ekonomiska orderkvantiteten kan således spara en betydande summa pengar under loppet av ett år.