Att införliva genom hänvisning är en praxis där ett dokument innehåller ett omnämnande av ett andra dokument, med språk som anger att det andra dokumentet ska anses vara en del av det första. Det andra dokumentet läggs vanligtvis till det första för granskning, men i stället för att behandlas som ett tillägg till originaldokumentet läses det som om det är helt integrerat i originaldokumentet. Människor måste använda denna praxis med försiktighet, eftersom det kan finnas fall då den inte anses rättsligt giltig.
Denna praxis dateras till en era då juridiska dokument producerades mödosamt för hand eller med skrivmaskin. Att återge text för att inkludera det i ett annat dokument var en mödosam process och folk skulle istället införliva genom referens, nämna det andra dokumentet och bifoga en kopia. För att anses giltig måste den bifogade handlingen tydligt diskuteras och beskrivas i originalet, vilket gör det uppenbart att det verkligen är avsett att införlivas.
Beslutet att införliva genom referens kan spara utrymme och tid i arbetet med att utarbeta ett juridiskt dokument. Dessa kan vara viktiga problem med vissa typer av dokument, där det kan vara en mödosam process att citera referenser i linje med texten. Så länge referenserna är tydliga och dokumenten bifogas på lämpligt sätt, är praxis vanligtvis giltig och anses acceptabel. Alla advokater är inte bekanta med standarderna för juridiska dokument och om det finns frågor om huruvida en inkorporering genom referens kommer att tillåtas, är det lämpligt att konsultera en juridisk expert för att få råd.
Testamenten är det område där en inkorporering genom hänvisning kan bli särskilt problematisk. Det finns en oro för att människor kan bifoga förfalskade dokument till ett testamente och förväntar sig att klausulerna i dessa dokument ska verkställas tillsammans med originalet. Om handlingar läggs till efter sidan undertecknad av vittnen, skulle det vara möjligt för någon att lägga till dem efter att testamentet bevittnats i hopp om att anse dem som giltiga.
I ett testamente, om folk vill införliva genom hänvisning, ska testamentet i sig klargöra att de bifogade handlingarna är avsedda att läsas som en del av testamentet och beskrivningarna får inte vara vaga, eftersom det inte får finnas utrymme för substitutioner. När det gäller en holograf, ett handskrivet och obevittnat testamente, om handlingen används som bilaga till ett testamente, ska det vara originalet, inte en kopia.